Innan jag fortsätter vill jag säga att anledningen till att jag skriver om det här är för att jag har googlat och googlat och googlat.. 🙄 jag har tillbringat många timmar framför datorn med att leta svar.. Och om jag kan hjälpa någon annan med min berättelse så är det värt det.

 

 

 

 

 

 

Jag hade verkligen sett fram emot den här mysiga valptiden 😍 har varit valpsugen i flera år faktiskt. Jag försökte t.o.m. få hem honom lite tidigare, varje dag var värdefull för mig. Milou var redan 9 veckor när jag blev tillfrågad om jag var intresserad, och sedan dröjde det 2 veckor till innan han flyttade hem till oss. Men äntligen var han här, så mysigt det skulle bli. 😍 Jag var väl förberedd och hade köpt hem allt man kan tänkas behöva till en liten valp tillsammans med två vuxna hundar, som valphage, hundvagn till våra långa promenader, en extra bilstol m.m. m.m. Allt för att underlätta vardagen tillsammans med hundarna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bara någon dag efter att Milou flyttat hem till oss märkte jag att han åt sitt eget bajs. 😳 Han gjorde inte det alltid, utan bara ibland och endast om han hade bajsat inne. Jag tyckte att det var skitäckligt så jag kontaktade uppfödaren och frågade henne om råd. Hon svarade att jag skulle "fya honom", hon visste inte varför vissa valpar gör så, men trodde det skulle växa bort. Det var lättare sagt än gjort att ta honom på bar gärning, då han oftast gjorde det på natten när vi sov eller när vi råkade vända ryggen till för en liten stund. Jag googlade för att ta reda på varför, hittade olika svar som tex. understimulerad eller för att dom tycker det är gott eller vid rumsrenhetsträning eller för att han lärt sig det från sin mamma i valphagen? Fanns massor av olika orsaker men jag tyckte den sista stämde mest in. Milou hade varit i en valphage tills han blev 11 veckor gammal, utan att ens varit ute på en gräsmatta. 😔 Jag blev faktiskt väldigt förvånad när jag hörde det, det var så tråkigt väder. 😳

 

 

Vi märkte också att vid några tillfällen (kanske någon gång per månad, ibland ett par ggr per månad) blev Milou dålig i magen, inget alarmerande eller så. Han var pigg och hade hela tiden god aptit. Bara lite lös i magen som gick över av sig själv. Men vid ett par tillfällen vad det pyttelite blodblandat och vi ringde till veterinär och frågade om vi behövde komma in (hade googlat att man skulle åka in med en så liten valp om dom blev sjuka), men ingen av gångerna tyckte dom att det lät allvarligt utan sa att det kan bli så ibland och rekommenderade oss att koka lite ris och ge honom. Skonsam mat och inga tuggben som kan irritera magen. Och han var bara dålig en dag eller knappt det. Men det återkom med jämna mellanrum. Jag tänkte att han kanske har en stresskänslig mage? Han busade ju runt en hel del med de stora killarna. 🤔 Och det var nya miljöer m.m.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För att få bukt med bajsätandet, så började vi ställa klockan flera ggr varje natt så vi kunde gå ut och rasta Milou. Vi började även att föra dagbok med vilka tider han åt, kissade och bajsade m.m. varje dag. Varje vecka vägde jag honom. För att vi skulle kunna se hans rutiner eller något avvikande, allt för att förhindra ätandet men även se hur ofta han blev dålig i magen. Men vi blev inte så mycket klokare, bara väldigt mycket tröttare. Vi försökte hålla koll på honom 24/7. Tillslut blev både jag och sambon väldigt slitna så det hände att vi försov oss på nätterna 😴 vissa nätter kunde man inte somna alls, utan blev stressad ifall vi inte skulle vakna av klockan för att gå ut mitt i natten. 

 

 

Tiden gick och ibland trodde vi att att det blev bättre för att i nästa stund vara på ruta ett igen. Milou hade hela tiden sin egen matplats med sina egna skålar, för att han skulle få äta ifred men också för att han inte skulle ta de vuxna hundarnas mat. Jag tränade olika kommandon med honom när han inte var dålig i magen och vi var även iväg hos en hundtränare på privat valpkurs. Han fick också en del olika aktiveringsleksaker som han fick klura ut på egen hand. Jag hade ju läst det där med understimulering. Om det kunde vara därför som han åt sitt eget bajs? 🤔 Å andra sidan läste jag även att det är väldigt sällan att valpar blir understimulerade utan snarare tvärtom. Vi blev aldrig riktigt kloka när vi googlade.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Valptiden blev allt annat än mysig, visst hade vi supermysiga stunder också såklart. Men det tog verkligen på krafterna att aldrig kunna slappna av eller att få sova ordentligt. Ett tag kände jag mig rejält sliten och var rädd för hur vi skulle orka renovera en lägenhet eller ens orka att packa och flytta. 😩

 

 

 

 

 

 

 

Tiden gick och vi behövde nu ta tag i allt som skulle planeras och bokas inför renoveringen och flytt, men då händer det som absolut inte får hända..

 

 

Fortsättningen kommer i en del 3, så håll utkik. 😌

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har ni inte läst del 1 så hittar ni den här: Del 1 - efterlängtad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KRAM